.png){kind=small}
Både arrendatorn och markägaren gagnas då arrendeåkrarna är i skick
- FHS
- för 2 dagar sedan
- 4 min läsning
Den finska åkerarealen består till 38 procent av arrendeåker, men oklar ansvarsfördelning och bristfällig kommunikation gör ofta att markhälsan på arrendeåkrarna lider. Bättre skötsel skulle påverka både skördenivåerna, markens värde och miljön positivt. Men det kräver tydliga kontrakt.
Projektet Arrendeåkrarna i skick är ett samarbete mellan Baltic Sea Action Group, SLC, MTK och Jordägarnas Förbund som syftar till att förbättra arrendeåkrarnas värde och samtidigt uppnå miljönyttor. I slutet av mars ordnades ett webbinarium där utmaningarna diskuterades, och även jordbrukare kom till tals.
Enligt Anne Antman, projektchef på BSAG och ansvarsperson för projektet, finns både ett stort behov och goda förutsättningar att förbättra arrendeåkrarnas skick.
– Allt fler forskningsresultat påvisar att god markhälsa är grundförutsättningen för både goda skördar och miljönyttor. Men en betydande del av den finländska åkerarealen lider av problem med bland annat vattenhushållning och markstruktur.
Jordbrukarna efterlyser längre kontrakt
I Finland arrenderas 38 procent av den åkermark som är i aktivt bruk, vilket betyder att markhälsan på de arrenderade åkrarna har en stor inverkan på hur välmående de finska åkrarna är överlag.
Korta arrendeavtal på 3-5 år och bristfällig diskussion mellan jordbrukare och markägare påverkar arrendeåkrarnas odlingsskick. Ofta finns det behov av kalkning och förbättring av vattenhushållningen.
– En stor del av arrendegivarna anser att åtgärder för att förbättra åkrarnas skick inte angår dem. De korta arrendeavtalen gör att det kanske inte är lönsamt för jordbrukaren att göra investeringar eftersom tillbakabetalningstiden är längre än arrendeavtalet, berättade Antman.
Projektets målgrupper är markägare och jordbrukare, och för dem vill man poängtera kopplingen mellan åkerns skick och dess värde.
– Baserat på en del preliminära svar vi fått in via en enkät ser många att arrendeavtalen borde vara minst 10 år för att sporra till investeringar. Dessutom borde åkerns skick och avkastningsförmåga beaktas i arrendepriset, liksom kostnader för skötselåtgärder.
Markkartering och fungerande logistik är viktigt
Bjarne Westerlund, som är direktör för Finska Hushållningssällskapet, lyfte rådgivningens syn på problematiken kring arrendeåkrar.
– Bristerna i skötseln av arrendemark är en delorsak till att den genomsnittliga skördenivån inte har ökat på länge. Små arrendeskiften och långa avstånd gör dessutom att det kan blir utmanande att hinna med arbetsuppgifter i rätt tid. Med förbättringar kan dock arrendatorn få högre skördar medan odlingsmarken håller eller ökar sitt värde, konstaterade Westerlund.
Han påpekade även vikten av att göra en markkartering innan man ingår arrendeavtal. Ofta är pH-värdet lägre på arrendeskiften eftersom kalkningen ibland uteblir om det inte avtalas om. Det är även viktigt att säkerställa att vattenhushållningen är i skick och att dräneringen fungerar.
– Här är det avgörande att kontrakten tydligt fastställer vad som gäller, vem som ansvarar och hur kostnader ersätts. Kommunikation mellan markägare och arrendator är nyckeln.
En bra princip är att arrendatorn betalar grundförbättringar om avtalet är längre än 5 år, medan kortare avtal kan innebära att kostnader delas lika.
– Det finns också modellavtal om jordens bördighet som har uppgjorts vid NTM-centralen i samarbete med flera intressegrupper. Avtalen hittas på NTM-centralens webbsida.
”Båda parter måste vinna på samarbetet”
– Arrendegivarnas gemensamma dilemma är att de har ett intresse av att åkrarna är i skick, men samtidigt vill ha ett skäligt arrende. Ofta är också framtiden gällande ägandet av åkrarna ett frågetecken.
Det sade Thomas Lindholm, jordbrukare i Snappertuna, då han berättade om sina erfarenheter av att arrendera mark. Lindholms egen areal är liten, och eftersom möjligheterna att köpa mark är begränsade har han en stor del av sin åkermark på arrende.
I dagsläget har han 20 arrendegivare, med arealer från 1 till 70 hektar och arrendetider på 5 till 20 år.
– Vi har hittat en specifik lösning med alla arrendegivare där båda parter känner att de vinner på samarbetet. Allt utgår från ett skäligt arrende.
Lindholm har kommit överens med de flesta arrendegivare om att arrendepriset justeras utifrån stödnivån han som spannmålsodlare kan få. Under den senaste stödperioden innebar detta att arrendepriserna sjönk.
Många av de åkrar Lindholm arrenderat har haft brister i vattenhushållning och kalkning, men problemen har kunnat lösas genom en klar ansvarsfördelning. – Normalt underhåll brukar skötas av arrendatorn, medan grundförbättringar avtalas separat, om inte markägaren själv vill stå för kostnaderna.
Klar ansvarsfördelning
Bengt Eklund, spannmålsodlare i Närpes, har ingått ett tiotal arrendekontrakt och försöker alltid göra dem så långa som möjligt.
Samarbetet med markägarna innefattar en tydlig kostnadsfördelning, där markägaren ofta betalar för material och Eklund för arbetet. Vissa markägare vill att arrendatorn sköter allt, och då brukar en längre arrendetid och ett lägre pris avtalas. – Den största frågan är täckdikningen, som förr eller senare behöver kompletteras, spolas eller förnyas. Det är oftast något som diskuteras separat som en grundförbättring. Kalkningen brukar vi i regel stå för, eftersom markägaren sällan vill ta den kostnaden.
Beträffande själva arrendekontrakten använder sig Eklund av landsbygdskansliets färdiga kontraktsmodeller som kan kompletteras vid behov.
– Tioårsavtalen har ibland varit svåra att få markägare att acceptera, eftersom de är rädda att binda sig. Men jag tror att detta kommer att bli lättare i framtiden.